Hade en intressant diskussion med Mannen om musik man blir berörd av. Jag ville ha en definition av begreppet berörd först o det fick jag. Att man får en väldigt stark känsla av något slag. Det har jag aldrig tänkt på. Att man faktiskt kan bli berörd till nån annan känsla än nostalgi och ledsamhet. Aha-upplevelse blev det.
När jag tänker på musik jag blir berörd av brukar jag oxå tänka att alltid texten har ett finger med i spelet. Men så är det ju inte heller. Lyssna på ett så bra radioprogram i somras som hette Musikupplevelser där folk fick berätta om olika sådana. En brud berätta om när hon vart o hört ett körverk av Mahler o så spelade dom upp en del av den, Symfoni no 8 var det. Då blev jag berörd där o då. Men nu kom jag på en sak att bara för att man blir berörd måste man ju inte få en musikupplevelse. En musikupplevelse är ju nåt mycket starkare o som varar längre o där man får nåt mer än bara musiken oxå tänker jag. Ofta kanske den där känslan av gemenskap men inte alltid. Man kanske kombar med en fin omgivning som förstärker känslan.
I gårdagens diskussion graderade jag oxå gemenskaps-känslan. Doktor Kosmos = gemenskapskänsla med svenska samhället, John Lennon = gemenskapskänsla med världen. Hela då.
Så står dom framför den här goa kemtvätten som jag tänkt på att den är så himla snygg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar