Jag hatar pengar

Hon blev färdigutbildad för 40 år sen sa hon. Hon hade aldrig kunnat tänka sig att det skulle bli så här. Att man ska behöva tänka på vilka som kommer hit och får vård på våran vårdcentral. Men det är ju avgörande för hur mycket pengar vi får.

Det där är så skevt. Skevt också att man har ett förstahandskontrakt men man kan inte bo där man vill. Det finns så få hyresrätter kvar att ett byte till något annat område är omöjligt. Så man måste köpa en lägenhet om man ska kunna det. Jag har tur. Jag kan göra det. Jag har tillgång till pengar alltså finns jag, alltså ges jag en valfrihet. Det skäms jag över. Men så är det, säger folk. Det är bara att tacka och ta emot säger dom. Men jag vill inte det. Jag vill klara mig själv. Jag kan själv. Jag har alltid kunnat själv.

Jag har kämpat emot detta många gånger. Att ta hjälp alltså. Men jag vill må bra. Jag vill bo nånstans där jag inte behöver vara nervös när jag går från vagnen. Där huset jag bor i är fint, där de tömmer soporna och städar upp efter sig så man slipper vada i skit på väg till källarförrådet. Jag vill det. Alltså kryper jag till korset. Jag oxå.

Jag hatar pengar. Dom gör mig nervös. Man kan tappa dom, slösa dom, bli bestulen på dom, den hära börsen kan krascha. Börsen föresten, hur funkar den? Jag vet inte hur många gånger jag fått det förklarat för mig men jag FATTAR bara inte.